Jag har aldrig haft en trädgård men väl en kolonilott. Nu är det sista sommaren,
jag måste lämna den för jag orkar inte längre.
Så nu tänker jag på den nästan varje dag och minnesbilder dansar runt i mitt inre.
Så mycket jag kommer att sitta och tänka på och minnas när jag har frånträtt alltihop i höst.
Till exempel den enda gång på alla 18 år som min palmlilja blommade!
När jag hittade stora klasar av vad som såg ut som vita vindruvor
när jag en vår vände komposten. Var tvungen att fråga på Naturhistoriska riksmuseet
som talade om att det var snokägg.
De gratulerade mig till den fina biotop vi måtte ha på området,
att snokarna valde att lägga ägg i min kompost var ett gott betyg. När snokarna
så småningom var kläckta kom en expert från museet för att beundra mitt ormbo
och mäta snokarna. Tjocka och fina, blev betyget!
En oförglömlig känsla var när min lilla bod stod färdig.
Jag ritade, en vän byggde.
Särskilt nöjd var jag med den utbyggda trappan som blev som en liten veranda.
"Du kan få de här gamla knölarna, jag har aldrig fått igång dem", sa en koloniväninna
och överräckte nåt som såg ut som märkliga palsternackor.
Fullständigt lycklig har jag sedan varit varje sommar när dessa fantastiska irisar
visar sig i all sin prakt. Har ingen aning om vilken sort men vad gör det.
Mitt äppelträd, mitt fantastiska aroma. Som jag beställde som svagväxande och
släpade hem i dramaten på tunnelbana och buss från Zetas.
Äppelträdet som jag inte fattade att jag satte på helt fel ställe,
som inte var svagväxande alls och som efter några år skuggade hela lotten
och gjorde att jag fick krypa för att komma fram.
Redan år två gav det massor av de godaste äpplen jag någonsin har ätit.
Jag grät blod när jag var tvungen att ta bort det och får tårar i ögonen nu när jag skriver om det.
I tre fyra år kom ett par svartvita flugsnappare och häckade i en av mina fågelholkar.
Hanen kom alltid först. Sjöng och lockade ivrigt i nån vecka och så äntligen kom hon!
Så kul att följa och hjärteknipande att se ungarna titta ut och så småningom
våga ta sin första lilla flygtur upp på en gren.
Men en sommar lockade hanen förgäves, ingen partner uppenbarade sig ...
Talgoxarna övertog holken.
Silluncherna med mina närmaste grannar varje sommar!
Någon trädgårdsresa har jag inte varit på, undantagandes en till Keukenhof.
Aldrig glömmer jag den fantastiska blomdoften som slog emot mig när jag kom
innanför grindarna! Självklart inte heller den överdådiga blomningen i den
supervälskötta trädgården. Eller konstverken som överraskande dök upp.
Imponerad blev jag av denne man som hade till uppgift att gå runt och
medelst en liten metallstav staga upp de praktfulla hyacinterna.
Inte en enda fick böja sig mot marken!
Och vi snackar tusentals ...
Särskilt minns jag också den otroliga, imponerande två kilometer långa kortegen
med ett fyrtiotal blomstersmyckade ekipage. Allt uppbyggt av de blommor som
får stryka på foten när det blir dags att ta hand om lökarna, vilket ju är hela syftet
med blomsterprakten i Keukenhof. När jag var där var temat för paraden Disneyland,
på min bild är det Lejonkungen som far förbi.
Allt ackompanjerat av den häftigaste musik!
Försök att pricka in dagen för paraden om du besöker Keukenhof.
Blommig Fredag Trädgårdsminne
